It might seem that I'm doing fine, but I'm broken to little pieces deep inside...

En tung och sömnlös period närmar sig förhoppningsvis sitt slut. Lördagen den 28/3 begravdes pappa i Svansteins kyrka. Det var en vacker begravning. Vi bröder och våra respektive bar kistan och sänkte också sedan den i graven. Ett surrealistiskt ögonblick. Tveklöst det svåraste jag någonsin gjort. Runt 220 personer var på plats i kyrkan enligt prästen. Pappa var älskad av många.

På söndagen besökte vi graven i samlad trupp. Mamma, alla barn, barnbarn och svärdöttrar. Därefter åkte alla hem till sitt. Jag stannade dock med mamma i Rantajärvi till på onsdagen då vi åkte till Boden. Det var mängder av saker som behövde göras - bankärenden, försäkringar etc etc. På torsdag var jag tillbaka på jobbet. Fullständigt snurrigt men det gick bra.

I helgen har vi firat mamma som fyllde 53 år på fredag. Alltid trevligt med tårta. På lördagkväll var jag, Robert och mamma ute och åt för att fira ytterligare. Riktigt trevligt (och gott!) faktiskt. Söndagen spenderade sedan vi utomhus i snön, alla familjer plus mamma. Vi gick ner till älven i Sävast och gjorde upp en eld. Solen sken, ungarna lekte och grät och diverse grillmat inmundigades.

Idag har mamma åkt hem ensam till Rantajärvi. Jag undrar hur hon kommer att klara sig. Jag hoppas verkligen hon hör av sig om det blir för jobbigt. Det är svårt att föreställa sig hur tungt hon har det just nu.