För att uppnå balans...

Efter att ha inlett mitt bloggande med ett inlägg om min pappas bortgång känner jag ett trängande behov av att skriva om någonting fullständigt banalt - för att balansera upp det hela så att säga.

Jag insåg nämligen tidigare idag att mitt huvud ser ut som ett kanstött ägg. Det är inte första gången (och säkerligen inte den sista) som jag rakar av mig håret...men nog fan borde jag låta bli. Såväl mor som sambo ondgör sig gärna över mina tilltag med rakapparaten och visst har de rätt. Igår - MED hår - såg jag nästan normal ut och idag - SANS hår - ser jag ut som det där kantstötta ägget jag drog paralleler till tidigare. Rent tragiskt faktiskt. Är insidan tom får utsidan lida. Det är nog bara lilla Emilia som tycker att pappa ser cool ut med rakat hår. High-five på den!

I övrigt är allt kanon. Blev uppsagd, tillsammans med 100 andra lärare i Boden, i förra veckan och min mage smärtar ordentligt till och från. Magsår skulle jag tro. Förresten så måste jag snart ta tag i att riva vår vattenskadade tvättstuga. Livet leker.

Vore det inte för mina älskade tjejer Malin och Emilia skulle jag troligen ligga nedsupen på någon parkbänk vid det här laget.

NP: Agony - The First Defiance
Övermänskligt bra svensk thrash från 1987!

Kontraster i livet

Sällan har livets ytterligheter varit tydligare åtskilda än just idag. Solen skiner utanför fönstret och det är första dagen på ett 9 dagar långt sportlov. Det borde inte behövas speciellt mycket mer för att sprudla av lycka inombords. Tyvärr ändrar inte vädret, eller det faktum att man får lite välförtjänt vila från jobbet, på det faktum att pappa är borta för alltid. Efter nästan 2 års kamp mot cancern förlorade han till sist orken. Det var förvisso väntat men man kan aldrig förbereda sig på något sådant. Jag sakar honom oerhört och våndas över att min mamma nu ska gå vidare i livet helt ensam, bara 52 år gammal. Det är fruktansvärt orättvist på alla sätt och vis.
Vila i frid pappa

Tage Lejon 9 okt 1950 - 26 feb 2009